23 feb 2021

Att åldras med hiv

Att var 57 år och leva med hiv känns overkligt.

Tänk att jag blev så gammal!

Vi som fick mediciner i tid lever fortfarande och nog tycker jag att åldrandet går fortare för mig än för mina jämnåriga. Värken i lederna och smidigheten som i stort sett är borta.

Hur ska man se ut vid denna ålder? Ska skinnet bli som sandpapper och kommer rynkorna tätt? Har det gråa håret blivit vitt? Skulle inte tänderna vara vitare?

Sen är det detta med att hänga med i tekniken. Är det någon gång som jag totalt tappar mig själv så är det inom teknikens värld. Om datorn krånglar, om paddan inte lyder eller om mobilen lägger av. Självklart vill jag ha allt detta, men det ska bara funka. Det är ingen självklarhet att vara vän med tekniken. Alla över 50 år skulle ha sin egen lilla tekniker. Det känns inte som om jag och min kropp hänger med i alla svängar.

Idag står det i min journal att jag inte har någon informationsplikt om jag vill ha sex.

-Men ursäkta! Hur då? Ska jag dejta någon som fyllt 70 år då kanske? Nu är det inga fel på den aktningsvärda åldern men ändå.

Själv vet jag att medicinerna gör sitt i kroppen. Det är bara att gilla läget. Vi pratar alldeles för lite om åldrande och hiv.

Som viceordförande i Hiv-Sverige så vet jag att vi på föreningen har belyst ämnet på djupet i ett nationellt treårigt projekt. Det gav mig mycket att få se att jag inte är ensam och stöta och blöta allt mellan himmel och jord med andra i samma situation.

Min mens upphörde helt när jag var 49 år. Klimakteriet kom som ett brev på posten. Humöret sviktade och svettningarna duggade tätt. Ingen talade om för mig att det kunde komma en del komplikationer i samband med klimakteriet när jag lever med hiv. Då visste vi inget men nu börjar det komma olika studier om ämnet. Psykiskt var det jobbigt med klimakteriet. För mig var det mycket ångest. Det var svårt att prata om det för jag trodde att jag var ensam om detta. Nu vet jag att det finns fler som känt likadant.

Förutom detta med åldrandets avigsidor så finns det delar i livet som är värt resan. För mig är en av de delarna att vara mormor, det är häftigt. Jag har 3 barnbarn i åldrar 10 ,8 och 2 år.

Ibland samlas familjen och då är det min mamma på 87 år, barnbarnen och min dotter 34 år samt jag själv. Det är kvalitet i mitt liv.

Ett privilegium att åldras med hiv är precis det, att få åldras.

Något jag tänker på ibland är hur det kommer bli om jag blir skitgammal? Hur fungerar äldrevården? Kommer jag särbehandlas? Kommer det finnas så mycket kunskap hos vårdgivarna så det inte blir några klyftor? Blir jag behandlad med respekt och värdighet på ålderns höst?

Framför allt vill jag veta att de som kommer ta hand om mig om behöver det är personer som kan frågor som rör hiv och som inte har några fördomar.

För att det skall vara möjligt krävs att det sker en utbildningssatsning där samtliga som arbetar inom omsorgssektorn får de kunskaper som krävs.

Jag är så tacksam för livet!

Kram

Elisabeth Flodin

viceordförande Hiv-Sverige